Vad kostar bilen?

Vad kostar bilen?

 Tja, säger ni – det är väl bara att kolla på priset? I den nya världen är det dock alls inte så enkelt. I många fall är priset en helt meningslös uppgift.

Låt mig ta ett exempel för att illustrera vad jag menar. Vi använder två bilmodeller: VW Golf TSI (115) DSG och VW e-Golf. Priset på bensinbilen är 228 000 kronor, medan priset på elbilen är 392 000 kronor. Den inledande frågan kan därmed redan här förefalla korkad. Elbilens pris är 72 procent högre än bensinbilens. För en privatperson som köper bil på traditionellt vis är frågan sålunda enkel att besvara.

Men låt oss nu anta att de används som förmånsbilar. Den som kör bensinbilen Golf TSI får då en nettokostnad (med 50 procents marginalskatt) på 1 587 kronor per månad. Den som väljer att köra e-Golf får en kostnad på 1 092 kronor i månaden. Plötsligt är läget alltså omvänt: nu kostar elbilen 45 procent mindre än bensinbilen. Om vi dessutom lägger till drivmedelskostnaden blir skillnaden ännu större. Den bensindrivna bilen har en kostnad på 1 525 kronor per månad (med 55 km körning per dag) Elbilen kostar 313 kronor. Det är ytterligare runt 1 200 kronor lägre kostnad varje månad. Ovanpå allting utgår en ersättning på 9,50 kronor per mil för körning i tjänsten, vilket är ett klipp för den som kör elbil. Den kostar nämligen bara runt tre kronor per mil att ladda.

Låt oss nu komplicera saken ytterligare – genom att ställa följande fråga: Vad kostar de två förmånsbilarna för arbetsgivaren? Svaret vänder på nytt upp och ned på frågan om vad en bil kostar. För bensinbilen är totalkostnaden (total cost of ownership) 4 117 kronor (exklusive moms). Till det kommer moms och sociala avgifter. Slutsumman blir 5 503 kronor i månaden. Elbilen har en totalkostnad (total cost of ownership) på 4 954 kronor. Med moms och sociala avgifter blir summan 6 122 kronor. För företaget kostar elbilen sålunda runt 700 kronor mer i månaden än bensinbilen.

Jag menar att exemplen på ett mycket tydligt sätt visar att vi måste börja räkna på bilars kostnad – inte vara så fokuserade på deras nybilspris. Det är tämligen ointressant.

Kalkylen här ovan har på mitt önskemål räknats fram av Mats Silfver, Operations Manager på Autolease. Förutsättningarna är de normala för en förmånsbil: leasing under 36 månader och en körsträcka på 6 000 mil. I kalkylen för totalkostnaden (total cost of ownership) ingår avskrivning (kapitalkostnad och värdeminskning), service/underhåll, däck, försäkring, fordonsskatt och administrationsavgift, men också eventuell klimatbonus eller malus. Och det är just det nya skattesystemet, baserat på bonus-malus, som gör att frågan om bilars kostnad inte längre är självklart enkel.

I den nya världen kommer svaren att variera, beroende på vem man frågar: privatköparen, tjänstebilsinnehavaren eller arbetsgivaren. Trots det vilar beskattningen av förmånsbilar fortfarande tungt på bilens pris.

Den styrande faktorn sedan tidernas begynnelse (i alla fall sedan många, många år) är prisbasbelopp. Och den magiska gränsen går vid 7,5 basbelopp. Det är den som alla bilföretag förtvivlat försöker hålla sig under via olika vagnparks- och företagsrabatter – som privatköparna dessutom inte kommer åt. Det är nästa logiska kullerbytta. Systemet bygger ju på att skatten ska motsvara vad det kostar att äga och köra en privatbil.

Så varför jämföra med ett pris som inte ens finns för en privatkund? Och för att ta det ytterligare ett steg: också på privatmarknaden håller priset på att bli en meningslös uppgift. Var tredje bil säljs nämligen inte, utan leasas. Ingen av dessa kunder kollar vad bilen kostar. De bryr sig enbart om leasingkostnaden per månad. Troligen kommer andelen privatkunder som väljer leasing också att öka i takt med att alltfler bilföretag erbjuder olika former av att hyra och inte äga sin bil – med ”Care by Volvo” som ett utmärkt exempel.

Reglerna för beskattning av förmånsbilar är därför redan förlegat och i skriande behov av en omfattande översyn. Skatten borde på ett bättre sätt spegla användningen av bilen, ungefär som för den som leasar en bil privat. Om körsträckan blir längre än vad som stipuleras i avtalet är ökar kostnaden rejält. Den som i dag kör förmånsbil har samma kostnad – självklart bortsett från drivmedlet – om man kör 500 privatmil om året eller om man kör 3 000 mil. Det är naturligtvis orimligt och motsvarar inte alls vad bilen kostar för en privatperson. Men det handlar inte bara om pengar. I förlängningen ger detta trubbiga system dessutom en hög kostnad för miljön. En logisk kullerbytta, också det.

Håkan Matson